Nobel center

Så var Nobel center på Blasieholmen definitivt ett avslutat kapitel. Surt att gnälliga och reaktionära krafter från strandvägssidan fick seger och kunde jubla. I grunden var platsen vid Nationalmuseum välfunnen, men den aktuella arkitektoniska lösningen inte tillräckligt bra och inte tillräckligt hållbar. Det hade absolut kunnat gå att göra ett mer varsamt tillägg i den högt värderade omgivningen, men det har vi lämnat nu.

Rätt snabbt har nu Nobelstiftelsen och staden kommit fram till en ny möjlig lösning: Nobel center (plan B) vid Slussen. En bra tanke, förutom att den nyskapade fastigheten framför KF-huset i sig är en dålig idé och aldrig borde ha föreslagits. Den är en fastighetsfinansiell nödlösning som i fast form som stad och arkitektur är alltför dålig. En excelarkitektur som gör en svag och urvattnad lösning för Slussen sämre. Och Nobelstiftelsen lyckades inte få fram en tillräckligt bra arkitektur förra gången, i ett betydligt enklare läge på Blasieholmen. Slussens komplexa kontext är mycket mycket svårare att jobba med. Det skaver fortfarande en hel del, med Nobel center, plan B.

Vi lanserar här en ny idé. Fast den är gammal. Mikael Askergren har i ett flertal artiklar från 2008 och framåt^1-7 lagt fram idéer om att skapa en kulturell axel genom Stockholms innerstad med början vid Nybroviken via Sergels torg med slutpunkt vid stadshuset. Ett gaturegleringsförslag för ett bortglömt hörn av Stockholms city. Med plats för en kulturell märkesbyggnad som sällskap till det ensamma stadshuset. En ny klargörande platsbildning som effektivt och vackert knyter samman Kungsholmen och Norrmalm. Två tre flugor i en smäll. Tankar som både Gunnar Asplund, Cyrillus Johansson och PO Hallman haft tidigare. Man skall avsluta det man påbörjat.

Vi publicerar här ett urval av Askergrens tidigare material med fokus på den del av förslagets som innebär en förändring på kungsholmssidan tillsammans med några nya bilder som specifikt prövar tanken om ett Nobel center här. Varsågod: Nobel center, plan C.

Illustrationer

Fas 1 av gaturegleringen genomförd: plats för Nobelstiftelsens nya hus bereds i ett så gott som kvadratiskt kvarter (Kv. Glasbruket något förminskat), på gamla Karolinska institutets tomt bredvid stadshuset. En ny piazza vid Norr Mälarstrand skapas mellan Nobelstiftelsens nya hus i öster och gamla Kungliga Myntet i väster. Bildkälla flygfoto: Lantmäteriet/Eniro. Montage: Mikael Askergren. Bakgrundsfoto/vy från Södermalm: Pär Eliaeson.

Fas 2 av gaturegleringen genomförd: det nya citys nya esplanadsystem av huvudgator i en spänd båge hela vägen från Nybroviken i öster via Sergels torg och Centralstationen till den föreslagna nya gatan mellan Bolinders plan och Riddarfjärden i väster. Den nya gatan förbi Serafimerlasarettet möjliggör nya sätt att röra sig i och att använda sig av staden. Framförallt kommer de kungsholmsbor som lever och verkar längs Hantverkargatan och Norr Mälarstrand inte att känna sig lika avskurna från Stockholms city som de gör idag. Bildkälla flygfoto: Lantmäteriet/Eniro. Montage: Mikael Askergren.

Appendix. Slussen?! Varför det?

Mikael Askergren © 2020

Varför Slussen i herrans namn? På styltor över trafikspagettin? I vägen för och rakt framför KF:s båda i det närmaste ikoniska kontorshus? Vore inte den tomt vid Riddarfjärden som jag föreslog redan 2008 ett mycket bättre val för såväl Nobelstiftelsen som för stockholmare i gemen?!

Ungefär så lät det när jag nyligen hade tillfälle att för Pär Eliaeson beklaga mig över beslutet att bygga Nobelhuset vid Slussen. Redaktör Pär höll med, och föreslog att jag skulle bearbeta mitt gamla förslag (Den felande länken, Arkitektur nr 8-2008) för arkitekturtidskriften Kritik. Sagt och gjort. Här följer en sammanfattning av det uppdaterade förslaget (Nobel center, plan C, Kritik nr 44-mars 2020):

Fas 1: ett hus åt Nobelstiftelsen

Projektets fas 1 begränsar sig till fastighetsutveckling i kvarteret Glasbruket vid Norr Mälarstrand, granne med stadshuset. Nobelstiftelsen installerar sig i kvarterets östra halva, antingen i ett nybygge eller i en om- och tillbyggnad av gamla Karolinska institutet – vilketdera tar jag inte ställning till, det är en fråga för nästa arkitekttävlan.

Fas 2: en paradgata åt stockholmarna

Projektets fas 2 – som i debatten kommit att kallas Serafimergenombrottet – går ut på att den nya platsbildningen mellan Kungliga Myntet och Nobelstiftelsens hus utökas, förlängs norrut, förbi Hantverkargatan och Serafimerlasarettet hela vägen upp till Bolinders plan och Klarabergsviaduktens brofäste. Ett relativt nybyggt servicehus i kvarteret Pilträdet måste rivas, och dess behjärtansvärda verksamheter behöver beredas plats någon annanstans, men dess föga inspirerade tegelfasader kommer inte att saknas av någon.

Fas 1 kan naturligtvis genomföras utan att man behöver gå vidare och förverkliga fas 2, men ett förverkligande av projektets fas 2 skulle möjliggöra helt nya sätt att röra sig i och att använda sig av staden. Den spårvagnslinje längs Strandvägen som nyss förlängts till Sergels torg och Centralen skulle efter ett genomförande av fas 2 kunna ledas vidare västerut, till Riddarfjärden och Norr Mälarstrand och kanske längre än så, vidare längs Lindhagensgatan ända bort till Hornsberg. Det blir med ens möjligt att ta spårvagnen från Norr Mälarstrand direkt till Centralstationen, Sergels torg, NK och Dramaten istället för att behöva ta bussen förbi stökiga Tegelbacken och trånga Fredsgatan.

Jag hoppas att den husvilla Nobelstiftelsen tar sitt förnuft till fånga och helt enkelt struntar i den av Stockholms stad erbjudna men (i ärlighetens namn) föga attraktiva tomten vid Slussen och istället satsar på östra Kungsholmen – som erbjuder Nobelstiftelsen en mycket bättre tomt att bygga nytt på, med minst lika bra utsikt dessutom, över Riddarfjärden (för den som bryr sig om sådant).

Märk! att mitt förslag inte sponsras av Nobelstiftelsen, byggföretag eller annat egenintresse. Som förslagsställare representerar jag endast mig själv.

Och även om denna återpublicering av mitt förslag från 2008 naturligtvis föranletts av det gångna årets Nobeldebacle vill jag understryka att förslaget för min del egentligen ingenting med märkesbyggnader eller kulturpalats har att göra, att projektet för mig i första hand handlar om stadsbyggnad, om gatureglering, om att ta tillvara en än så länge dold och outnyttjad potential i citys system av huvudgator. Det handlar om allt det positiva och intressanta som med ens blir möjligt när 1910-talets planer på Klarabergsgatans förlängning ned till Riddarfjärden äntligen blir av – exempelvis en ny spårvagnslinje, och ett tjusigt nytt Nobelhus. Exempelvis.

Fotnoter