Tallar på Sergels torg

Apropå stadsbyggnadskontorets förslag till ombyggnad av Sergels torg inför Kulturhuvudstadsåret 1998 (förslaget visas på Kulturhuset 95.11.20–95.12.31.).

Stadsbyggnadskontorets förslag skulle inte förändra Sergels torg till det bättre. Det skulle bara bygga fast de problem (med nivåskillnader, etc.) som redan finns. Man vinner ingenting socialt eller funktionellt, men förlorar ett formalt sammanhållet senmodernistiskt unikum av internationell klass.

I dagens läge vore kanske den bästa lösningen att istället föreslå att man på Sergels torg inför Kulturhuvudstadsåret 1998 gör en tillfällig installation/byggnation, ungefär som man tidigare uppfört tillfälliga triumfbågar på Gustav Adolfs torg i samband med kröningsfestligheter, och genom historien med tillfälliga byggnationer firat folkfester i det offentliga rummet.

Det skulle tillfredsställa alla dem som vill göra något åt eländet inför prestigesommaren Kulturhuvudstadsåret 1998, genom att fira kulturhuvudstadsåret med en effektfull present till Stockholmare såväl som till långväga besökare. Och samtidigt vinna tid; och samtidigt låta det gå en generation till innan man huvudlöst börjar hacka och välta.

Ett förslag till dylik tillfällig installation:

Hålet fylls med morän. I moränen sätts fullvuxna, tjugo meter höga tallar från en svensk rullstensås lika tätt som i en skog (eller på Skogskyrkogården), bildande en mycket nordisk pelarsal som får en starkt rumslig verkan, som speglar sig och mångfaldigas i Kulturhusets fasad, som stämmer väl med den nordiska modernismens stämningsläge, och som ger någonting vackert att titta på inifrån byggnaderna runt torget. Efter Kulturåret 1998 kan man så välja mellan att

Det är svårt att lösa det hela tekniskt (svårt att flytta levande barrträd), men det har man enligt uppgift gett sig sjutton på, och dessutom lyckats med, i nya Bibliothèque de France i Paris (arkitekt: Perrault).