Lidingö vs. Kalmar
En serie e-postbrev författade 2008, publicerade 2011 i en utställningskatalog om den gamla nedlagda AGA-fabriken på Lidingö (Dalénum) och dess nya framtid som sjönära bostadsområde. I e-postbreven/katalogtexten görs jämförelser med två andra sjönära bostadsområden: Varvsholmen i Kalmar samt Gåshaga på Lidingö.
E-postbrev daterat 2008-06-30
Nu har jag kollat lite på Lidingö stads hemsida om Dalénum. Ja vad skall man säga. Om man hade tid skulle man kunna peta i allt möjligt. I ett annat läge, med mer tid skulle man kunna ge sig in i detalj i nyfunkisstereotypa hus- och kvartersformer, suddiga gränsdragningar mellan privat och offentligt (det oklart ritade är det oklart tänkta), etc. Men det får bli en annan gång tror jag. Dock: om du frågar mig tycker jag naturligtvis till att börja med att det är alldeles för lågt och samtidigt för högt exploaterat. Låt mig förklara: strandnära boende, sjöutsikt, wow, varför inte bygga högre nere vid vattnet så att fler får chansen till ett sådant boende. Och ju högre man exploaterar desto större förutsättningar för kundunderlag för närservice (en tobaks-/videobutik med kvällsöppet till att börja med) Förslag 1: Satsa på högre exploatering – för ökad livskvalitet i vardagen (större kundunderlag för närservice) och för att många fler skall få chansen att bo med sjöutsikt. Förslag 2: Enda möjliga alternativet (som jag ser det) är den totala motsatsen – lägre exploatering. Villor eller kedjehus med egen tomt. Satsa på lägre exploatering (obefintlig närservice, men desto större exklusivitet i boendet med villa/kedjehus på egen tomt). Just den där mittemellan exploateringsgraden som är så vanlig i Sverige, och som kännetecknar planen för Dalénum, tycker jag är urfånig: – för låg exploatering för stadsmässighet/för kundunderlag/för närservice – för hög exploatering för exklusivt villaboende i trädgårdsstad. Föreliggande plan för Dalénum bygger på en exploateringsgrad som innebär att man bygger in det sämsta av båda världarna i området!!!! Nackdel 1: insyn från grannar, störningar från grannar som har fest, bråk om tvättider i tvättstugan (man kompromissar bort exklusiviteten). Nackdel 2: trots att man bor tätt inpå sina grannar (trots att man kompromissar bort exklusiviteten) blir det ändå inte tillräckligt stort kundunderlag för närservice (för det krävs högre exploatering). Alltså, i Dalénum blir det (som i var och varannan svensk förort sedan 1945) – både bråk med grannen i tvättstugan och noll närservice – istället för (1) bråk med grannen i tvättstugan men god närservice som kompensation (stad
), eller (2) noll närservice men hög exklusivitet utan störande grannar (trädgårdsstad
, landsbygd
).
E-postbrev daterat 2008-07-01
Jag sitter och skriver detta på X2000 på väg hem från ett uppdrag i Kalmar. Där upptäckte jag av en slump att man har byggt vattennära bebyggelse på Varvsholmen. Kanske inte den mest fantastiska arkitektur man någonsin sett, men av intresse vad gäller vår brevväxling om Dalénum.
Man har på Varvsholmen i Kalmar haft mage att bygga radhus med egen tomt och egen brygga rätt ut i Kalmarsund i de mest exklusiva lägena. Plus ett jättehögt hus bredvid. Alltså det bästa av två världar (hög exklusivitet för vissa + hög exploatering för andra) istället för det sämsta av två världar (varken särskilt tätt eller exklusivt för alla, lika dåligt för alla – som i planen för Dalénum). Okej, en hel del mittemellanhus
också på Varvsholmen. Men i alla fall. Man vågade bygga radhus med egna bryggor.
E-postbrev daterat 2008-07-02
I Gåshaga på Lidingö har de som bor vid (på!) vattnet inte egen brygga, inte egen tomt. Gåshaga är glorifierade loftgångshus utan privatliv – och därför noll exklusivitet. Gåshagahusen vid (på) vattnet är bara dyra. Därför har det varit så svårt att sälja Gåshagahusen: man har missförstått vad exklusivitet
är. Radhusen i Kalmar är inte alls lika märkvärdiga vad gäller arkitekturen som på Gåshaga. Men i Kalmar får man verklig exklusivitet för pengarna. Det finns [i skrivande stund 2008] två längor med exklusivt markboende vid vattnet: en radhuslänga på själva Varvsholmen, en kedjehuslänga på en egen liten ö alldeles bredvid. Höghuset på Varvsholmen är naturligtvis inte särskilt snyggt. Men det här handlar inte om arkitekturstil, eller hur?
Om den svenska planlösningskonsten och dess förfall
Saklighetens små monster
Det finns ingen religiös arkitektur