Capriccio

Ingen vet varför Palazzo Porto Breganze aldrig fullbordades då när det begav sig på 1570-talet. Endast två av totalt sju fönsteraxlar blev som bekant byggda. Hur hade Andrea Palladios palats sett ut idag om det istället byggts helt färdigt? Kanske så här:

Att palatset var tänkt att ha totalt sju fönsteraxlar är en allmänt vedertagen kvalificerad gissning bland de sakkunniga: det ofullbordade Palazzo Porto Breganze, också känt som Palazzo Porto in piazza Castello, finns inte med i Palladios Fyra böcker om arkitekturen (som redan publicerats när detta palats började byggas) och några originalritningar har inte bevarats åt eftervärlden.

Montaget består av den ofullbordade palatsfasadens två befintliga fönsteraxlar som jag avfotograferat på plats i Vicenza sommaren 2011 och sedan i en dator kopierat och spegelvänt efterhand.

Denna busenkla montageteknik har inneburit att slutresultatet avviker från arkitektens projekt här och var. Till exempel är montagets sju fönsteraxlar alla lika breda. Den mittersta fönsteraxeln hade Palladio själv av allt att döma tänkt göra bredare än de övriga sex, för att rymma en välvd portik bred nog för häst och vagn. Men syftet har här inte varit att åstadkomma en antikvariskt hundraprocentigt korrekt restaurering. Här är allt bara en arkitekturfantasi på lek. Fasaden blir förresten snyggare med sju lika breda fönsteraxlar, utan välvd portik i mitten...

Rubriken Capriccio alluderar naturligtvis på den venetianske målaren Canalettos lekfulla arkitekturfantasier, exempelvis (se ovan) hans Capriccio con edifici palladiani (1750-tal), som Aldo Rossi uppmärksammat i sina skrifter: Canalettos fantasivision av Canal Grande i Venedig med en Rialtobro som Palladio tänkte sig den – ett projekt som aldrig blev verklighet –, samt med både Palladios monumentala Basilika och hans Palazzo Chiericati liksom magiskt transporterade eller transponerade till Venedig hela vägen från Vicenza.