Avskaffa hedersomnämnandet som priskategori i svenska arkitekttävlingar

År 1993 var det tävling om nya bostäder i Kv. Harpan i Stockholm, samma hörntomt på Östermalm där teatern Elverket med restaurang nu ligger (tävlingsresultatet dokumenterat i Arkitekturtävlingar nr 4-1993). I tävlingen som föregick om- och tillbyggnaden tilldelades den unge Caspar von Vegesack ett inköp för ett förslag som av olika skäl inte ansågs platsa på den riktiga prispallen.

Det märkvärdiga var att juryn valde att låta detta inköp uppgå till en större summa pengar (75 000 kronor) än det egentligen finare tredjepriset (50 000 kronor)! Denna ovanliga fördelning av prispotten väckte animerade diskussioner när det begav sig. Märk att det var pengarna, beloppets storlek, som skickade starkast signaler, inte det i och för sig entusiastiska juryutlåtandet: snacka går ju, men viktigare är vad en jury och tävlingsarrangör faktiskt vill lägga pengar på.

Detta exempel på kreativt, polemiserande, retoriskt juryarbete är undantaget som bekräftar regeln. Rätta mig om jag har fel, men i svenska arkitekttävlingar får polemiska, utforskande förslag i regel på sin höjd nöja sig med ett hedersomnämnande. Den enskilde jurymedlemmens arbete för att ett annorlunda förslag ska få del av prispengarna skulle ta för lång tid och för mycket kraft. Som jurymedlem vill man ju inte göra sig omöjlig eller ovän med kolleger. Eller så har man bråttom tillbaka till kontoret.

Men lika lite som de enskilda jurymedlemmarna vill göra sig omöjliga i juryarbetet, lika lite vill de framstå som viljelösa mähän som inte står för sina åsikter. Man vill gärna markera att man uppmärksammat också de intressanta förslag som inte passerar det nålsöga som juryns minsta gemensamma värdenämnare utgör. Till sådana förslag kan en oenig jury alltid generöst kosta på sig ett, eller ett par föga förpliktande hedersomnämnanden, och lika föga förpliktigande komplimanger i juryutlåtandet. Föga förpliktigande, eftersom hedersomnämnanden och komplimanger egentligen inte kostar tävlingsarrangören eller den enskilde jurymedlemmen något, varken i pengar eller i extra överläggningar och utdragen juryarbetstid. Hedersomnämnanden blir det enklaste sättet att slippa kniviga val och svåra prioriteringar, att slippa ta (ekonomiskt) ansvar för ens åsikter och ändå kunna sola sig i glansen av att som jury och tävlingsarrangör generöst ha uppmärksammat något ovanligt.

Men om man hoppas på att tävlingsförfarandet ska ge oss bättre hus, och sporra arkitektkåren till att prestera bättre, hur ska tävlingsdeltagarna ha råd att pröva nya lösningar om experimentlusta aldrig någonsin kompenseras ekonomiskt? För att travestera en gammal valslogan: gärna medalj, gärna en klapp på huvudet, men först och främst ekonomisk kompensation! Om man lever på studielån, eller som arbetsgivare har kontorshyra och löner att betala varje månad måste man, som det ser ut idag, satsa på konventionella och politiskt korrekta lösningar för att ha en chans att få något betalt för sin tävlingsinsats.

Det finns också en annan problematisk aspekt när det gäller hedersomnämnanden, den upphovsrättsliga. Med vilken rätt tar sig en tävlingsarrangör rätten att fritt publicera och mångfaldiga, och sola sig i glansen av, ett arbete som denne (tävlingsarrangören) inte behövt betala en krona för?

I renodlade design- och produkttävlingar har det förekommit att upphovsmännen bett att få slippa sina hedersomnämnanden. Det finns en uppenbar risk att någon snor ens idéer när bidragen i tävlingar om färdiga, massproducerbara produkter publiceras. Man har som praxis i sådana produkttävlingssammanhang att komma förslagsställarna till mötes, att låta dem slippa hedras (!) med ett hedersomnämnande, och därmed också låta dem slippa publicering och spridning. Arkitektbranschen är inte lika utsatt, men principen är av intresse också i arkitekternas fack.

Uppmaning till deltagare i svenska arkitekttävlingar: Våga vägra bli hedersomnämnda! Ingen automatisk publiceringsrätt, ingen automatisk lånad strålglans utan ekonomisk kompensation! Råd till SAR: Avskaffa hedersomnämnandet som priskategori i svenska arkitekttävlingar! Det sägs ju att resultatet av en arkitekttävling inte blir bättre än det arbete som tävlingens jury lägger ned. Det är min övertygelse att en dylik reform – hedersomnämnandet inte längre kvar för en jury att ta till som ideologisk brasklapp – inte i första hand skulle leda till ännu större slätstrukenhet, utan tvärtom uppfordra jurymedlemmar att ta ett större ansvar för att bereda plats för nya idéer och tänkvärdheter också på den riktiga prispallen.