Haga Forum

Mikael Askergren © 1998

Länge har jag, varje gång jag har passerat E4:an vid Norrtull, kastat lystna blickar efter den modernistiska glaspaviljongen vid Brunnsvikens södra ände: ”Där vill jag bo!”

Hagaterminalen ritades 1962 av danskfödde arkitekten Hack Kampmann (född 1913, i dag bosatt i Skanör) för flygbusstrafiken ut till Arlanda. I terminalen fanns biljettförsäljning, väntrum, flyg- frakt- och flygpostexpedition samt kontor.

Terminalen har länge stått tillbomad och oanvänd, men det har inte varit svårt att föreställa sig att byggnaden utan vidare skulle kunna bli en fantastisk bostad; en villadröm vida överglänsande Mies van der Rohes eller Philip Johnsons kända glaslådor. Och det mycket tack vare det karakteristiska skärmtaket, som ursprungligen gjorde det möjligt att kliva i och ur taxibilar och flygbussar torrskodd i alla väder. Soliga dagar avskärmar skärmtaket dessutom en god del av den direkta solinstrålningen. Också på våra breddgrader blir det sommartid mycket varmt i hus med mycket glas. Och om man så småningom skulle tröttna på att bo granne med E4:an kan paviljongen monteras ned (stålkonstruktion) och flyttas till ett mer ostört läge.

Solna stad och Stockholms stad gick våren 1997 samman och köpte paviljongen av SAS i syfte att förvandla den till en för allmänheten öppen informationspaviljong för den 1995 instiftade Nationalstadsparken (paviljongen ligger visserligen i Solna, men Nationalstadsparken breder ut sig både i Solna och i Stockholm). I maj 1998 ägde den officiella invigningen rum. Men mycket återstår av det planerade iordningställandet. Exteriörens flagnande färg och rostande ståldetaljer behöver åtgärdas, och de nya konferensutrymmena som planeras i källaren kommer inte att stå klara än på ett tag.

Hagapaviljongen kommer således att under överskådlig tid vara en med skattemedel finansierad publik byggnad. Egoisten i mig suckar: jag kommer aldrig att få ha paviljongen bara för mig själv. Men altruisten i mig kanske blir desto gladare? Har man använt våra skattepengar väl? Har man – den klichéfyllda marknadsföringen (”...en mötesplats...”) och det fåniga nya namnet (”Haga Forum”) till trots – lyckats förverkliga den potential som paviljongens arkitektur lovat i alla år? Är Haga Forum det givna utflyktsmålet för alla stockholmare i sommar? Låt oss undersöka saken:

Fint att alla innerväggar rivits. Paviljongen har aldrig tidigare varit så transparent. Restaurangens stolar och bord är lite dystert tungfotade (det märks att inredarna Wallensten & Östgren brukar inreda hotell), och utställningarna om Nationalstadsparken har typiskt valhänt ”kommunal” karaktär än så länge. Kampmanns paviljong är fin i sig. Kul att äntligen få se den från insidan. Men: motiverar detta ”kul att äntligen få se den från insidan” skattebetalarnas utgifter?

Jag träder ut i solgasset igen: paviljongens ursprungliga karaktär av enkel-paviljong-utslängd-på-stor-gräsvidd har landskapsarkitekten Sture Koinberg (omedvetet?) helt missat poängen med, eller (medvetet?) gett själva fanken i. Istället har han, på osvikligt svenskt bror duktig-manér, ägnat parkeringsplatsernas och uteserveringens alla detaljer ”stor omsorg” (som det brukar heta på arkitektspråk). Det innebär i det här fallet ett plottrigt sammelsurium av pollare, nyplanterade miniträd, slingrande grusvägar och grusrundlar, rött marktegel, svart asfalt, grå markbetong, huggen gatsten, små rabattkluttar i asymmetriska kvasimodernistiska mönster utspridda över trottoarytorna, och så vidare. När det hade räckt med gräs och asfalt (som förut).

Denna överlastade (och för skattebetalarna kostsamma) stillöshet – som för övrigt kännetecknar så många av de gatu-, torg- och parkmiljöer som i skrivande stund är i färd att iordningställas i Storstockholm – irriterar inte i första hand på grund av den tafatta formgivningen, utan framför allt därför att man som skattebetalare måste vara med och betala allt struntet.

Paviljongen har fått en ny status som offentlig byggnad, men för att den offentliga utgift som detta inebär skall vara polititskt och kulturellt motiverad bör man kunna påvisa att allmänheten därigenom begåvats med något av stort och påtagligt värde. Man frågar sig därför: behöver Nationalstadsparken ett så schangdobelt och dyrbart infocenter (med tillhörande informatörer)? Räcker det inte med skyltar utomhus här och där? Och rött marktegel och huggen gatsten har de flesta av oss sett oss mätta på kring Stureplan och Sergels torg.

Egenvärdet i att göra byggnader offentliga är överskattat. När de som bestämmer inte vet vad de skall göra med ett hus som står och kostar skattebetalarna pengar, och man inte har det politiska och kulturella modet att – gud förbjude – hyra ut lokalerna på den kommersiela marknaden, då kan den politiskt möjliga fegvägen vara att göra byggnaden ”offentlig”, till en ”mötesplats”, till en (sällan besökt) utstälningslokal. Det blir dyrt för skattebetalarna, men beslutsfattarna slipper kritik. Och det är klart man som beslutsfattare då kostar på sig dylika extravaganser när det inte är man själv, utan skattebetalarna, som till syvende og sidst står för fiolerna.

Att paviljongen stått outnyttjad beror inte på att den inte har något bruks- eller marknadsvärde. Den skulle fungera alldeles utmärkt som, säg, bensinmack, drive thru-restaurang, flådig reklambyrå eller, som sagt, som bostad; som villa! Anledningen till att ägarna visat föga intresse att hyra ut den är att ABA (Aktiebolaget Aerotransport, svenska SAS moderbolag) länge hoppats på att få bygga kontorshus på tomten istället, något som lagen om Nationalstadsparken 1995 i realiteten satte p för. När det blivit politiskt omöjligt att bygga kontor valde ABA att sälja till SAS, som i sin tur sålde till Solna och Stockholm.

Marken under och kring paviljongen har blivit allmänhetens egendom. En majoritet av stockholmare och solnabor anser förmodligen att det är av godo att man slipper kontorshus på tomten i framtiden. Men är det verkligen ett så självklart val att inte hyra ut (till någon som verkligen har användning för lokalen) utan istället göra paviljongen ”allmännyttig”? Valhäntheten i utförandet och i programmet för hur den f.d. bussterminalen ska användas visar att Solna och Stockholm ännu inte är moget för en ”allmännyttig” paviljong. Befria skattebetalarna från denna onödiga utgift. Privatisera Hagapaviljongen. Och hyr sedan ut den till mig!


Artikeltext av Mikael Askergren publicerad (nedkortad) i Svenska Dagbladet den 12 juni 1998 under rubriken: ”Modernistisk drömbostad: ’Hyr ut Haga Forum till mig!’” Foto: artikelförfattaren.

Inte långt efter artikelns publicering upphörde (den skattefinansierade) utställningsverksamheten. Sedan en tid hyrs bussterminalen istället ut som affärslokal; till ett restaurang- och konferensföretag.


askergren.com/haga.html

<<